Det talas hela tiden om ”fokus på kornet” inom pistolskyttet. Man lär sig från dag ett på nybörjarkursen att det är något väldigt viktigt att tänka på för att kunna skjuta de där tiorna. Men vad betyder det egentligen och hur kan det hjälpa mig i mitt pistolskytte?

När man säger ”fokus på kornet” så rent spontant så borde det handla om att man skall titta på kornet och inte på tavlan. – Jaha, men jag vill ju skjuta en tia, då måste jag ju veta var tavlan är! Visserligen är det så, men det finns ju fysiska parametrar som gör att felmarginalen är större om pistolen riktas fel mot tavlan än om riktmedlen ligger fel. Det kommer man så klart aldrig ifrån och det vet alla skyttar redan. Men jag skulle vilja påstå att ”fokus på kornet” inte alls handlar om detta, alltså om den fysiska felmarginalen, utan om vad som händer i hjärnan och vilket ”spelrum” man har när man skall avlossa ett skott. Kan kanske låta lite kryptiskt, men jag skall försöka ge mig på en förklaring till mitt påstående.

Vi förflyttar oss raskt till en bio-salong. Jag skall måla upp två scenarios och jämföra dessa två:

Scenario 1: Du sitter i en bio-salong och filmen börjar precis. Det är en väldigt spännande film så du följer den noga så du inte missa minsta del av handlingen. I ditt knä så har du en stor skål med popkorn. Du tar näve efter näve i skålen och precis lagom till att den spännande filmen är slut, så är skålen också slut. Det blir ljus i salongen och du ser till din förvåning att halva famnen och stolen du satt i är full med popkorn som du tappat när du ätit. Jaja, shit happens tänker du och går hem.

Scenario 2: Du sitter i en bio-salong och filmen börjar precis. Du bryr dig inte alls om filmen och tittar inte ens på duken eller lyssnar på ljudet, du struntar fullständigt i vad som händer. I ditt knä så har du en stor skål med popkorn. Du tittar hela tiden ner i skålen och på dina händer och tar försiktigt ett popkorn i taget så du inte skall tappa några. Precis lagom till att den ospännande filmen är slut, så är skålen också slut. Det blir ljus i salongen och du ser, inte helt oväntat, så har du inte tappat ett enda popkorn. Perfekt tänker du och går hem.

Jaha, vad har detta med pistolskytte att göra? I scenario 1 där är mitt ”spelrum” hela biosalongen, och iom jag har så stort ”spelrum” så kommer jag hela tiden att fokusera på bioduken och vad som händer där. Jag är ju så himla nyfiken av vad filmen handlar om. Däremot så sätter jag popkornsätandet sekundärt, det som jag själv kan påverka och använder hjärna och kropp till. Därför kommer jag hela tiden att tappa popkorn, för det är inte själva popkornsätandet jag fokuserar på. Samma sak gäller pistolskyttet, när jag har ett ”spelrum” som räcker fram till tavlan kommer jag hela tiden lägga mitt primära fokus på tavlan och poängen. Dessa delar är helt ovässentliga, jag kan inte påverka något av det. Nu säger du kanske att ”Jo jag kan viss påverka poängen, det är ju jag som skjuter”. Nä, det kan du inte! Du kan inte skjuta en tia! Men du kan utföra en massa moment jävligt bra och kontrollerat. Gör du detta, så skall du känna dig riktigt nöjd. Skulle du dessutom råka få höga poäng, så se det som en bonus! Jag pratar alltså om utförandet, alltså plocka popkorn för popkorn kontrollerat precis så som du vet att man skall göra, dvs det som händer precis framför mig i ett litet och koncentrerat ”spelrum”. Det primära är genomförandet!

Kontentan är att, ju högre poäng du vill skjuta när du avlossar ett skott, ju lägre poäng skjuter du. Den kopplingen är en nyckelparameter inom pistolskytte.

Kommentarer och påhopp är välkomna!